Om fästingbett

Fästingar är små spindeldjur som lever i gräs, buskar och lövskog. De är aktiva när det är någorlunda varmt, ungefär från mars till november, och mest under vår och sensommar. Fästingen klättrar upp på huden och söker sig ofta till varma, mjuka ställen som knäveck, ljumskar, armhålor, naveln, bakom öronen och i hårbotten.

Ett fästingbett gör oftast inte ont och märks sällan när det sker. Det är vanligt att det kliar och blir lite rött runt bettet i några dagar efteråt. Den rodnaden brukar gå över av sig själv och betyder inte att man har blivit smittad.

De allra flesta fästingbett är ofarliga. Bara en liten del av fästingarna bär på smittämnen, och långt ifrån alla bett leder till infektion.

Ta bort fästingen så snart du upptäcker den. Risken att smittämnen förs över ökar ju längre den sitter kvar.

• Använd en pincett med fin spets eller en fästingborttagare.
• Grip så nära huden som möjligt, om fästingens huvud och inte om den uppsvällda bakkroppen.
• Dra rakt ut, lugnt och bestämt. Vrid inte och kläm inte på kroppen.
• Tvätta huden och dina händer med tvål och vatten efteråt.
• Om en liten svart rest sitter kvar i huden är det oftast bara munspröt. Det stöts vanligtvis bort av sig självt och behöver sällan grävas ut.
• Smörj inte fästingen med fett, olja eller alkohol – det hjälper inte och kan göra det svårare att få bort den.

Titta på bettstället då och då under ungefär en månad, och tänk på hur du mår i övrigt. Ett foto rakt ovanifrån vid samma tidpunkter gör det lättare att se om något förändras.

Det du kan följa är hur huden runt bettet ser ut, om en rodnad växer eller flyttar sig, och om du får feber, huvudvärk, värk i kroppen eller känner dig ovanligt sjuk. Fästingjournal bedömer inte vad förändringarna beror på – den hjälper dig att komma ihåg och kunna visa förloppet för vården.

Borrelia orsakas av bakterier som vissa fästingar bär på. Det är den vanligaste infektionen efter fästingbett i Sverige, men de flesta som blir bitna får den inte.

Det vanligaste tecknet är en rodnad kring bettet som växer under dagar till veckor, ofta med blekare mitt. Den kommer i regel tidigast efter någon vecka och kan dyka upp upp till ungefär en månad efter bettet. Mer ovanliga former kan ge symtom från nervsystemet, till exempel ihållande huvudvärk, ansiktsförlamning eller värk som är värre nattetid, eller ledbesvär.

Borrelia behandlas med antibiotika och de allra flesta blir helt bra. Sjukdomen smittar inte mellan människor och det finns inget vaccin mot borrelia.

TBE är en virusinfektion som kan ge hjärninflammation. Viruset förs över redan när fästingen börjar suga blod, så det går inte att undvika smitta genom att ta bort fästingen snabbt.

TBE finns bara i vissa delar av landet, framför allt kring Stockholm och Mälardalen, längs östkusten och i delar av Sydsverige, men riskområdena breder ut sig. Många som smittas blir inte sjuka alls.

När sjukdomen ger symtom kommer de oftast i två skeden: först en influensaliknande period med feber, huvudvärk och trötthet, sedan – hos en del – en period med hög feber, svår huvudvärk och ibland påverkan på hjärnan. Det finns ingen behandling mot själva viruset, men det finns vaccin.

Kontakta en vårdcentral eller ring 1177 för rådgivning om du känner igen något av det här:

• En rodnad runt bettet som blir större än ungefär fem centimeter, eller som växer under flera dagar.
• Rodnad, hudutslag eller andra hudförändringar som dyker upp en tid efter bettet.
• Feber, ihållande huvudvärk, muskelvärk eller ovanlig trötthet inom några veckor efter ett bett.
• Bettstället blir varmt, svullet, ömt och vätskar sig, vilket kan tyda på en vanlig sårinfektion.
• Du känner dig orolig och vill ha en bedömning – då är rådgivningen på 1177 rätt väg.

Vaccination mot TBE rekommenderas till dig som bor i eller ofta vistas i ett riskområde, till exempel i skog och mark, i sommarstuga eller i friluftsliv. Rekommendationerna skiljer sig något mellan regionerna.

Grundskyddet byggs upp med flera doser: två doser med några veckors mellanrum, en tredje dos året efter och en fjärde dos ytterligare några år senare. Därefter behövs påfyllnadsdoser med några års mellanrum. Äldre personer och personer med nedsatt immunförsvar kan behöva ett tätare schema.

Börja gärna i god tid före fästingsäsongen. Vaccinationen ges på vaccinationsmottagningar och många vårdcentraler, och du betalar den oftast själv.